Ångesten började slita i honom och rädslan för att fortsätta leva klarade han inte av, han var långt ifrån kär i livet.

Ett sista samtal skulle han ringa och säga

”det är över nu” ”förlåt”

Mitt svar blev

”vad är över?”

”att jag blivit sviken av någon jag trodde och litade på, sitter ensam och vet varken om jag vill leva eller inte”

Han hade planerat allt noga. Ensam där han var, ingen skulle komma den här tiden på året.

Klick hörs det i mobilen.

Mina tankar blir upptagna med hur ska han kunna räddas till livet när jag inte ens vet var han befinner sig på Moder Jord.

Efter samtal med polisen så blev jag uppmanad att ringa upp honom och hålla igång samtalet.

Det var ett svårt samtal, motivera till att leva, att ge hopp till livet, att få honom att inse att det går att tända stjärnor i mörkret, att laga hoppet, önskningar, drömmar, målbilder går att uppfylla med realism.

Viljan att leva förstärks med att ha ett hopp som är helt.

Samtalet jag hade via en mobil var ett bland det svåraste men också ett bland det bästa.

Det svåraste var att skapa hopp och nå honom när han inte ville leva längre och att han blev kvar på linjen.

Det bästa var att jag fick veta att han blev kvar i livet. Mina ord hade burit honom genom samtalet.

Senare fick jag meddelande

”du gjorde helt rätt”

”tack för att du räddade mig, jag vill prata mer med dig när jag orkar, var rädd om dig, älskade vän”

”världen behöver människor som dig inte bara jag”

”Alltid din vän”

Copyright © Ywonne Viklund 2025